Välkommen!
Bakgrunden till att den här bloggen överhuvudtaget startas är att Helena (en frilansjournalist som intervjuade mig för en artikel i ett resemagasin just om jobbet som reseledare) frågade mig "Varför skriver inte du en guidebok för blivande och nya reseledare?" Hon ansåg att jag hade så mycket att förmedla och visste att jag älskar att skriva.
Men just en sån typ av bok finns redan, känner jag. Istället blir det en slags handledning direkt på den här bloggen. Då slipper jag dessutom ha dåligt samvete över att ännu en bok stannar på skrivbordet *ler*
Jag har valt att fokusera på själva jobbet och kommer alltså inte berätta om något specifikt bolag. Se den här bloggen som en slags yrkesvägledning - även om den kanske färgas en del av mig som person.
//För dig som vill ha boken jag hänvisar till här ovan (Eva Erlandssons "Reseledare och guide" (2005)) är det bara att surfa in på Bokus eller Adlibris och beställa! Och här.kan du läsa mer om författarinnan själv!//
Vem är då jag?
Mitt namn är Maria Graube och jag jobbar för ett svenskt resebolag sedan våren 2008 med avbrott för sommaren 2010 då jag jobbat som Coach hemma i Sverige. Jag har hunnit jobba som Rundreseledare/reseledare, Resort Supervisor och Destinationschef/Economic Supervisor.
Man skulle kunna säga att jag lever livet lite tvärtom. Efter en serie händelser, som startade sommaren 2006 egentligen, fattade jag beslutet att NU var det dags att flytta utomlands! Under 2007 slutade jag därför mitt jobb som butikschef, avvecklade mitt lilla företag, sa upp lägenheten, sålde eller gav bort alla grejer jag ägde, sålde även hojen och gav bort bilen.
Jag var redo att börja leva mitt liv i en resväska och ångrar inte en minut av det beslutet!
Jag minns speciellt när vi hade gruppintervjun för reseledarjobbet. Vi skulle alla presentera oss och berätta vad vi hade gjort sedan gymnasiet och varför vi ville jobba som reseledare ha ha... ja, det var liksom ingen idé att ens försöka berätta om vad jag gjort de senaste 26 åren av mitt liv.
Mina blivande kollegor berättade att de gärna ville utvecklas som människor och jobba som reseledare innan de skaffade familj/gick tillbaka till plugget/gjorde karriär hemma i Sverige.
Och där stod jag med några schyssta karriärer bakom mig, vuxna barn (och numera även barnbarn) beredd att leva min DRÖM som jag haft sedan jag var på första (och enda) charterresa till Terracina i Italien när jag var nio år.
Det var besöket i den antika staden Pompeji och promenaden på den bubblande vulkanen Vesuvius jämte den svenska kvinnliga reseledaren med cendréfärgat hår uppsatt i hästsvans som hade etsat sig fast i mitt minne. Hon verkade ha ett så himla roligt jobb!
Och det är tack vare den resan i början på 70-talet som du idag kan surfa in på den här bloggen där jag skriver och berättar om hur det är att Jobba som reseledare - världens roligast jobb?!
Hej hej, har läst din blogg och jag blev så glad när jag läste den, jag är i ungefär samma sits som du var i när du tog ditt beslut. Jag skulle gärna vilja maila dig, hur får jag kontakt med dig. Kram Helena
Very nice - og jeg kan nikke genkendende til meget af dette.
Smart.
Hej,
Hamnade här med hjälp av Google. Spännande att läsa din blogg även om du inte skriver så mycket om dig personligen.
Jag trodde faktiskt att man har helt körd på reseledarmarknaden om man var över 30!? Eller är det bara förutfattade meningar från min sida...
Hej Marie!
Ja, du. Det var vad min kära mor och lite bekanta olycksbådande påstod också. Men du förstår att jag anser att loppet aldrig kört för någonting i livet.
Ibland kanske man får göra en variant på det man först tänkt, bara!
(Fast de flesta tycker att det jag gjorde var och är fortfarande lite coolt.)
Och jag måste citera Lilli Palm (tysk aktris) "Bara den som inte accepterar sin ålder känner sig verkligt gammal." Och jag ser inte att jag är för gammal för något (jo, kanske att ha saker med nitar på. Det är ett passerat kapitel!)
Har du bara kvalifikationer så sök, blir således min uppmaning!
För en gångs skull lärde jag mig något genom att läsa en blogg. Det är inte varje dag man gör det direkt, tack för att du lägger ner din tid på att blogga :).
